Vår historia
Gefle IF hör till landets äldsta idrottsföreningar. Klubben bildades i den norrländska hamnstaden Gävle den 5 december år 1882. Flera av de drivande pionjärerna var förmögna och hade påbrå från England. De införskaffade tidigt en roddbåt för lagkapp. Den ställdes dock åt sidan och ersattes raskt med läderkula och spikskor. Den första friidrottstävlingen anordnades år 1884. Grenprogrammet innehöll bland annat spjutkastning mot tavla.
Erik Wiklund, Isaac Westergren och Robert Carrick var klubbens framgångsrikaste friidrottare kring sekelskiftet. Erik var medeldistans-löpare och vann SM-guld både på 1500 m och 10 000 m år 1898. Westergren och Carrick underskred 11 sekunder och knep SM-medaljer på 100 m. Den förstnämnde införde för övrigt spikskon och den liggande starten i den svenska friidrotten.
Klubbens aktiva har erövrat två guldmedaljer i olympiska spel genom tiderna båda i löpning. Josef Ternström (160) anförde terränglöparna ut från Stockholms stadion år 1912. Han återfanns länge i täten men fick till slut nöja sig med att ingå i det segrande laget.
Vilket stavhoppargarde
Gefle IF hade Sveriges främsta stavhoppare vid tiden kring första världskriget. Claes Gille t.v deltog i den allra första svenska friidrottslandskampen år 1914. Han vann i Budapest mot Ungern på goda 3,80 m. Gille satte flera svenska rekord och hoppade som högst 3,86 m.
Kronprinsarna Ernfrid Rydberg, Einar Widercreutz och Erik Nilsson tog över GIF:s traditioner inom stavhopp och knep bl.a en suverän SM-trippel år 1924. Erik Nilsson blev sin stav trogen långt upp i åren men fortsatte tjugo år senare som legendarisk tränarprofil i Gefle IF. "Stav-Erik" pressade sina löpare till det yttersta. Det gav sannerligen resultat.
Sven Lundgren var GIF:s store dominant åren kring 1930. Sven var en riktig mångsysslare. Bästa meriterna var en 14:e plats i OS 1928, SM-guld i femkamp och tiokamp. Sven håller med sina 40 individuella DM-guld ännu Patrik Melin stången, som Gefle IF:s främste DM-guldmedaljör genom tiderna.
Världsrekord och OS-guld
Driftiga ledarteamet Bert Sundberg, senare kallad "godsägaren", och Gösta Lundberg övertalade stans brandchef Sven Rohlén att anställa duktiga medeldistanslöpare i början av 1940-talet. Idén visade sig vara helt lysande. Många unga löparlöften lockades till Gävle för att kombinera elitsatsning och ett fast jobb, som dessutom innebar att de skulle erhålla en framtida pension (det fick inte alla på den tiden). Det började redan 1939 med två jämtar Erland Asplund och Erik Arwidsson. Den sistnämnde blev med tiden den framgångs-rikaste och toppade världsstatistiken på 3 000m hinder 1941 med tiden 9.04,8. Endast finländaren Iso-Hollo hade sprungit snabbare. "Arwido" drabbades som så många andra svenska löpare av världskriget och fick aldrig chansen att nå internationella medaljer och berömmelse. Detta erhöll dock näste jämte, nedlockad av ovan nämnde Asplund.
Vi talar förstås om den smått otroligt framgångsrike Gunder Hägg och hans 11 världsrekord på distanserna
1 500m-5 000m under åren 1941-42. I suget kring Gunder återfanns Henry Eriksson. Den gänglige Henry agerade först hare åt Gunder men blev snart själv en stor firad stjärna. Henry knep silvermedaljen på 1 500m i Europamästerskapen i Oslo 1946. Han blev därefter "Guld-Henry" med hela svenska folket, då han tog revansch på Lennart Strand på 1 500m i de olympiska spelen i London 1948. Gefle IF:s andra olympiska guldmedalj genom tiderna.
En lång rad topplöpare anslöt sig till coachen "Stav-Eriks" stjärnlöpargrupp. Gösta "Sågmyra" Bergkvist, Olle Åberg och Ingvar Bengtsson pressade världsrekordet på både 4x1500m 15.30,2 1949 och 4x1mile vid ett flertal tillfällen. Olle satte själv nytt världsrekord på 1 000m 2.21,3 i en gala i Köpenhamn år 1952. Flera unga och hungriga friidrottare anslöt sig till oss under första halvan av 1950-talet. Olle Adamsson vann SM-guld i terräng 1951.
Sune "Hållsta" Karlsson toppade världsstatistiken på 1 500m 3.44,2 1953. Den unge Dan Waern fick sitt stora genombrott efter att ha lämnat Gävle. Längdhopparen Jan Magnusson och släggkastaren Einar Söderkvist gjorde tillsammans 15 A-landskamper. Gefle IF:s storhetstid klingade så sakteliga av vid mitten av 1950-talet och det kom att dröja över ett decennium innan Sveriges äldsta flersektionsförening lät höra tala om sig på det internationella planet.
Löpartjejer och spjutkastare
Ett nytt ledarteam med Bo Brügge, Ture Engström och dynamiske tränaren Stig Vilén banade väg för en utveckling av den svenska kvinnliga medeldistanslöpningen. Gefle IF:s egna flickor, med landslagsankaret Lisbeth Engström i spetsen, skördade stora nationella framgångar både individuellt och inte minst i lagsammanhang.
Tures dotter Ingrid satte tillsammans med Lisbeth och Marit Dahlberg ett nytt nordiskt rekord på 3x800m 7.06,2 1964. Bland övriga lagmeriter finns fyra segrar i klassiska Dagbladsstafetten, fem segrar i Hässelbystafetten och lag-guld i terräng SM åren kring 1970. Barbro Höög var den klart mest lysande friidrottartjejen i teknikgrenarna under 1960-talet. Barbros största meriter blev 3 A-landskamper 1965. JSM-guld och SM-fyra. Personliga rekordet i längd 5,65m. Barbro heter numera Fahlstedt i efternamn och basar till och från vid längdhoppet i samband med våra större tävlingar på Gunder Häggstadion.
De internationella framgångarna inleddes när landslagets spjutkastare Jan Smiding flyttade till Gävle 1966. Janne startade upp en spjutkastar-tradition i Gefle IF som fortfarande lever i bästa välmåga. En lång rad av klubbens adepter har inspirerats och tränats av Janne. Åke Nilsson blev sexa i finalen vid de olympiska spelen i Mexico 1968. Åke vann kvaltävlingen i Mexico och förbättrade samma år det svenska rekordet till 87.76 m i en landskamp i Rom.
Gefle IF hoppades mycket på att tränarduon Eino Kinaret och Janne Nöjd skulle få fram en slagkraftig medeldistansgrupp i början av 1980-talet. Eero Kinaret, Juha Moilanen, Lasse Hall och Janne Olsson förbättrade under stafett SM i Eskilstuna Team "Stav-Eriks" klubbrekord på 4x800m med hela 8 sekunder ! 7.24,73 var blott hundradelar från det nordiska rekordet 1980. Förhoppningarna och motivationen rann ut i sanden då Eero handplockades till Malmö AI året därpå. Två individuella SM-brons utomhus och två RM-titlar inomhus av teamet var dock inte fy skam med tanke på den konkurrens som just då rådde inom svensk medeldistans.
Oiva, Anna-Lena och Olavi
Gefle IF hade ej enbart duktiga medeldistansare i slutet av 1970-talet. Eino Kinaret tränade även långlöparen Oiva Jussi, som hörde till landets (han var dock finsk medborgare) främsta inom gebitet. Oiva gjorde endast en riktig satsning på marathon och klockades för utmärkta 2.22,25 på Stockholm Marathons kuperade bana.
Tävlingsmaskinen Olavi Kolehmainen, som tränades av legendariske finske Pauli Nevala, vann fantastiska två SM-guld i spjut 1981 och 1983 och i DN-Galan. Olavis längsta kast mätte 82,20m. Anna-Lena Pihl, som tränades av Janne Smiding, slog igenom i Finnkampen i Helsingfors 1982 hörde under många år till landets främsta spjut. Hon kastade som längst 54,56 m.
Gefle IF förstärks av duktiga hälsingar
Gefle IF engagerade den duktige Kilaforstränaren Bertil Lundqvist 1983. Framgångarna lät inte vänta på sig, då ett flertal lovande hälsingar följde med sin tränare. De mest kända profilerna var spjutkastaren Peter Borglund, trestegshopparen Claes Rahm och kastarkvartetten Mats Hedberg, Lars Henriksson, Lennart Bodell och Birgitta Troive. Peter och Claes knep bronsmedaljer i junior EM redan under det första året.
Peter Borglund är Gefle IF:s senaste riktigt stora internationella idrottsman. Peters största framgång som senior kom då han vann finnkampen på Stockholms stadion med det nya svenska rekordet 84,76 m. Världens femte bästa resultat 1989. Motståndarna på stadion var de regerande världs- och olympiska mästarna Seppo Räty och Tapio Korjus! Borglund lyckades tyvärr aldrig själv få till sin karaktäristiska ”prick” på de stora internationella mästerskapen. Han blev som bäst 9:a vid OS i Söul 1988. Det blev däremot 11 st SM-medaljer ,varav av fem SM-titlar åren 1986-1996.
Claes Rahm är Gefle IF:s meste SM-medaljör genom tiderna. 2 guld- 2 silver- och 9 bronsmedaljer. Claes blev precis som Peter utslagen i kvalet vid Europamästerskapen i Split 1990. Rahm gjorde en bejublad ettårs comeback under 1996. SM-guld och fantastiska 16,86 m i knapp medvind var ett världsresultat.
Vi bör som avslutning bland Bertil Lundqvists elitaktiva nämna kontroversielle diskuskastaren Göran Svensson. Göran tillbringade större delen av sin tid i USA. Där noterade han även smått fantastiska 66,40 m i diskus. Världens 16:e bästa resultat 1988. Ewa Johansson är Gefle IF:s främsta idrottskvinna genom tiderna. Ewa, som tränades av Katarina Törnros, deltog i Europamästerskapen i Split på 400 m häck där även hon tyvärr slogs ut i försöken. Årsbästat 56,39 placerade henne på 33:e plats i världsstatistiken 1990. Ewa är även klubbens främste SM- och landslagsflicka.
Ny medeldistanssatsning
Gefle IF inledde 1990-talet med en andra storsatsning på medeldistanslöpning. Det började bra med SM-guld på 4x800 m 1991. Du ser laget Lars Norberg - Tomas Lindström - John Norling - Niclas Norling. Tränaren Robert Norlings båda pojkar John och Niclas underskred även Juha Moilanens tio år gamla klubbrekord på 800 m. Niclas tid 1.48,55 från Gefle Dagblad Galan 1993 står sig än. Bristande ekonomiska resurser tvingade tyvärr klubben från en fortsatt tyngre elitsatsning.
1990-talet: Sellman, Engström och mångkamparna Melin & Funke
1990-talets övriga dominanter var helt klart Johanna Sellman som tränades av Claes Rahm och Tommy Jonsson, tillsammans med Björn Engström och det senare äkta paret Patrik Melin och Karin Funke. Johanna firade sina största idrottsliga framgångar 1996-98. Hon hoppade 6,20 m i längd och vann SM-guld på Stockholms stadion i tresteg 1998 med suveräna 13,38 m. Det blev förstås finnkamp för Johanna det året.
Hälsingen Björn Engström, tränad av Bosse Lindholm, höll verkligt hög klass på 400 m både utan och med häckar, 47,28 - 50,46. Han studerade dock hårt borta i USA och hade svårigheter att bevara sin form när han kom tillbaks hem till Sverige.
Patrik Melin hörde till GIF:s absolut viktigaste medlemmar under det ekonomiskt tuffa 1990-talet. Patrik fungerade som coach, tränare, massör, vaktmästare, snickare, sponsorsäljare, funktionär med mera. Han hörde samtidigt till landets allra främsta 10-kampare. Patriks personliga rekord är utmärkta 7.590 p från 2001. Han knep två SM-guld och var självklar i landslaget. Han passerade även gamle Sven Lundgrens DM-guldsvit med råge. Patrik tränade och coachade flickvännen Karin till SM-guld och A-landskamper i sjukamp. Karins personliga rekord lyder på 5.340 p och var även mycket framgångsrik i längdhopp och kort häck.
2000-talet: Sahlström & Fält
Katarina Eklöf såg till att försvara våra spjuttraditioner efter att Anna-Lena Pihl trappade ned sin satsning under slutet av 1990-talet. Katarinas meriter är förnämliga: Hon deltog i Europacupen 1999, fyra landskamper 1996-99, två SM-silver samt två -brons 1996-99, samt flera JSM-guld. Inofficiellt svenskt rekord med nya spjutet våren 1999. Pers: 53,38 m (gamla) och 50,62 m (nya). Hon flyttade till Stockholm inför 2002 och blev svensk mästare i spjut 2004.
Gefle IF:s främste SM-friidrottare genom tiderna Claes Rahm har enda sedan avslutad tävlingskarriär i mitten på 1990-talet agerat som framgångsrik tränare. Robert Fält och Henrik Sahlström har varit de största talangerna, förutom Johanna Sellman. Robert var landets mest lovande friidrottare som ung på kortdistans och i längdhopp. Skador sinkade tyvärr Robert under hela hans seniorkarriär. Personrekorden är dock imponerande : 10,74 - 21,72 - 34,64 på kortdistanserna och 7,56 m i längd. Träningskompisen Henrik Sahlström är en hälsinge, likt många tidigare framgångsrika GIF-are. Henke har också varit mycket skadedrabbad. Men har ändock lyckat plocka åt sig SM-medaljer. Både i vårt eget SM 2002 och då han knep bronset med 15,45m i Karlstad. En riktig fighter med andra ord.
Europa Cupen 2005
Gefle IF anordnade Europa Cupen First league på Gavlestadion 2005. 16 nationslag gjorde upp om platserna till "Super league" . Över 10 000 betalande åskådare fick se en verklig kanontävling i strålande sol. Carolina Klüft, Stefan Holm och inte minst Kajsa Bergqvist var i strålande form. GIF:s Jimmy Nordin och Annica Peterson deltog med den äran i den svenska truppen. Vårt kvinnliga landslag vann före Spanien. Grabbarna blev tvåa efter Finland.
Vi satsade åter på att förstärka vårt kansli med en heltidsanställd kanslichef. Thord Sahlin hade tidigare bland annat verkat som fritidschef i Krokoms kommun uppe i Jämtland. Hans styrka låg i organisation och projektarbete. Något som vi länge hade eftersökt i klubben. Vi hoppades väldigt mycket på att Thord skulle hjälpa oss att få till stånd en inomhushall för friidrott. Han hade gjort det tidigare.
Arrangemang
Gefle IF anordnar varje år flera stora tävlingsarrangemang. Våren inleds traditionsenligt med en rivstart i maj månad. MiniMaxRuset och Vårruset i Regementsparken. Vi räknar med dryga 7 000 löpare i dessa lopp. GD/GIF Olympiaden lockade som mest nära 3 000 Gävleungdomar 2004.
Vi fick SFIF:s förtroende att anordna flera upplagor av Skol-SM-tävlingar på Gavlestadion. Tävlingarna lockade över 900 ungdomar från hela Sverige. Gefle IF:s ungdomar var riktigt duktiga. Bland medaljörerna kan nämnas Lukas Liwing, Johan Walldén, Rasmus Ersson, Torbjörn Höglund, Petra Larsson och Olivia Lindh.
Gavlestadion omdöpt till Gunder Häggstadion
Vi passade på att byta namn på Gavlestadion. Gävle kommun lyssnade till slut på vår hedersledamot Bosse Brügges vädjan att döpa vår fina friidrottsarena efter föreningens främste genom tiderna. Gunder Hägg. Vår världsrekordlöpares barn och barnbarn deltog vid ceremonin, som hölls i samband med GD/GIF Olympiadens finaldag 2007.
Fem landslagsmän och stark ungdomssatsning
Gefle IF har under senare år bantat ned sin seniorverksamhet av ekonomiska skäl. Vi har trots detta ständigt haft idrottsmän på absolut elitnivå.
Annika Larssons diskuskarriär varade i ett och ett halvt decennium. Hon tränades först av pappa Lars-Åke och broder Anders. Tommy Jonsson anslöt som mentor. Tillsammans firade de otroliga framgångar. Junior EM-start 1989 och därefter SM-medalj varje år 1990-2006! Tre Europa Cuper och start i favoriten Finnkampen varje år. Annika blev självfallet Stor Grabb och har erövrat fler DM-medaljer än någon annan GIF-are.
Tre nya hälsingar uträttade stordåd för oss GIF-are. Spjutkastaren Annika Peterson och tränaren pappa Arne anslöt sig till oss inför Stora SM 2002. Annika hade länge haft skadeproblem, men gick en ny vår tillmötes. Starter i Europa Cupen på Gavlestadion och Europamästerskapen i Göteborg har även följts upp med två SM-guld. Hon vann det senaste i Eskilstuna 2007 - med nytt svenskt rekord! Häcklöparen och längdhopparen Lina Quick blev också GIF-are lagom till SM i Gävle. Hon och hennes tränare Kurt-Olov Stark nådde ej enda fram till SM-guld. Men däremot många fina SM-medaljer och landskamper. Den sista i mångkamp.
Jimmy Nordin återkom efter en sejour nere i Skåne till klubben. Först som ungdomstränare och sedan som elitidrottsman. Han förbättrade vårt klubbrekord till först 19,63 m och 19,74 m. Jimmy vann SM-guld och deltog i Europamästerskapen i Göteborg. Dock utan att lyckas särskilt bra.
Vår senaste SM-medaljör och seniorlandslagsman är Robert Alneroth. Han tränas av sin far Lennart. Det mest spännande med Robban är att han har fostrats enda sedan GD/GIF Olympiaden till ungdoms-, junior- och nu seniorelit. Det är endast trestegshopparen Johanna Sellman som har varit med om samma resa. Man kan förstås fundera över varför förhållandevis så få GIF-talanger når seniorelit. Vi GIF-ledare brukar hänvisa till bristen på tränings- och tävlingsmöjligheter på hemmaplan under vintertid. Vi har släppt iväg massor av talanger till friidrottsgymnasierna i Falun och Stockholm genom åren. Samtliga har slutat sina idrottskarriärer i förtid. De ungdomar, som har "blivit kvar" har också tröttnat när träningskompisarna drog iväg.
Det är full fart på ungdomssidan. Våra ungdomar har vunnit SM-guld för klubblag vid flera tillfällen under 2000-talet. Lägg därtill ett flertal SM-medaljer i stafett. Vi har således inga problem med rekryteringen. Men vi behöver jobba hårt med att förbättra förutsättningarna för att våra ungdomar skall kunna utvecklas och om möjligt nå seniorelit.
